
Fredagen 080808 började med att vi åkte och besiktigade vår Peugeot 206:a, som gick igenom såklart!
På vägen hem stannade vi till på Backaplan för att köpa en flaska
Rosé & Champagne till Adlers som vi var bjudna till på kvällen. Vi tog en sväng in på Wettergrens, där vi köpte en reseguide-bok om Vietnam.
När vi kom hem åt vi lunch, och senare på eftermiddagen satte vi på en kopp kaffe och konstaterde som så många andra dagar att Kerstin inte ringer idag heller! Vi satte oss på altanen för att fika och läsa vår nyinköpta Vietnam bok då telefonen ringde kl: 14.45.
Marcus svarade för att vi trodde var banken. Jag förstod ganska snabbt att det INTE var banken. Marcus satte på högtalartelefonen så vi båda fick ta emot det glädjande beskedet om att vi fått en pojke!! Kerstin berättade att lille Than var född 11 juni 2008 och vägde 3,3 kg vid födelsen. 16 augusti gjorde de en läkarundersökning på honom. Då vägde han 3,6 kg och var 53 cm lång, och var en frisk lilten pojke! Thanh finns på ett barnhem i Kien Giang som ligger i södra Vietnam.
Vilken fantastisk lycka!! VI har fått en pojke!! Kerstin sa att hon satt med 3 bilder framför sig på lille Thanh. Hon berättade att hon precis mailat dem till oss! Vi la snabbt på telefonen för att bokstavligt kasta oss på datorn. Hjärtat slog snabbt när vi väntade på att bilderna skulle öpnnas...DÄR VAR HAN!! Åh, vad fin!! Han är ju helt perfekt sa vi kör! Och han är VÅR!
Vi satte några minuter och beundrade de fina bilderna på honom. Sen började vi ringa runt till familj och vänner. Men vi väntade med att berätta för våra vänner som vi skulle träffa på kvällen.
Vi satt hela eftermiddagen och tittade på vår lille Thanh, som vi nu ville ge ett namn som vi tyckte skulle passa honom. Vi provade några olika, tills vi fastnade för VINCE Henry Thanh Andreasson. Vi ser att det är en riktig liten tuffing och då skulle han ju ha ett tufft namn också! Namnet Henry kommer från Marcus farfar som vi älskade högt!
Resten av kvällen firade vi hos våra vänner Daniel & Johanna Adler där alla våra kompisar lämpligt var samlade! Vilken bra avslutning på en lyckad semester!
1 kommentar:
Fy fan (ursäkta ordvalet) vad jag är glad för er skull!!! Tårarna bara rinner när jag läser allt detta helt fantastiska.
Finns det ens nån större känslomässig resa än den ni går igenom nu....längtan, förväntning, lycka....ja ALLT!!!???
Ååå gud va söt han är, er lille kille!!!
Kram på er!
Marcus...vi ses på jobbet!!
Skicka en kommentar