Tillfrågad att vara med på "Debatt" med Janne Josefsson

Idag blev Marcus och jag tillfrågade att vara med på "Debatt"¨på SVT med Janne Josefsson om adoptionerna från Vietnam. Vi har tackat nej, pga av att vi inte är så insatta och inte orkar att engagera oss så mycket.

Men vi vill gärna tipsa om DEBATT på Torsdag kl 22.00 på 1:an. Så här stod det på deras hemsida (inget nytt):


Trots att Vietnam är ett av världens fattigaste länder har svenska myndigheter inte sträckt ut en hand för att hjälpa, skriver artikelförfattarna.

Fyra adoptionsorganisationer: Sverige sviker vietnamesiska barn
Publicerad 17 november 2008 - 01:00

Det finns många miljoner övergivna barn i världen som saknar familj, men det är enbart ett antal tusen barn per år som blir föremål för internationell adoption. Arbetet med att säkerställa dessa barns juridiska status och att säkerställa att allt går rätt till vid internationella adoptioner är av yttersta vikt.

För några dagar sedan fattade Sveriges regering beslutet att säga upp det bilaterala avtalet med Vietnam om adoptioner. Beslutet motiveras bl a med att landet inte har en väl fungerande administration kring den internationella adoptionsverksamheten.
Svenska myndigheter tecknade år 2004 avtal med vietnamesiska myndigheter om internationella adoptioner. Enligt detta avtal har centralmyndigheten i båda länderna åtagit sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillämpa avtalet.
En arbetsgrupp skulle upprättas med företrädare för myndigheterna och andra behöriga offentliga organ i respektive land. Dessa skulle enligt avtalet ansvara för att pröva och överlägga om lösningar av problem som uppkommer.

I Sverige vilar det ansvaret på MIA, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, som är de svenska organisationernas tillsynsmyndighet.
MIA har under hela tiden fått löpande fullständig information om utvecklingen på adoptionsområdet i Vietnam via adoptionsorganisationerna. Flera träffar har genomförts där organisationerna berättat om problem och tillvägagångssätt i Vietnam.
Svenska myndigheter har varit fullt informerade, ändå har man inte vidtagit andra åtgärder än att vid tre tillfällen besöka Vietnam för uppföljning av avtalet.

Trots att Vietnam är ett av världens fattigaste länder har svenska myndigheter inte sträckt ut en hand för att hjälpa dem skapa förutsättningar för ett förbättrat adoptionsarbete.
Sett med vietnamesiska ögon har den svenska myndigheten endast ställt krav men inte erbjudit något i gengäld.

De svenska adoptionsorganisationerna har medverkat så långt det varit möjligt till en förbättrad adoptionsverksamhet. Men det finns ett generellt förbud för adoptionsorganisationer att bedriva bistånd parallellt med adoptionsarbete i utlandet, vilket i verkligheten hindrar organisationerna att kunna bidra till en förbättrad verksamhet.

Sverige präglas av förbud och regler, som inte uppskattas i de länder varifrån vi kan adoptera barn. Sverige vill inte bidra med någonting - bara ställa krav.

Vi undrar nu, är det en rimlig utveckling? Vad vill Sverige säga med denna attityd? Är det möjligen så att man vill stänga möjligheten för svenskar att adoptera från andra länder?
Fram till lagförändringar år 2005 hade den tidigare tillsynsmyndigheten (NIA) som första uppgift att underlätta adoption till svenska familjer, idag är detta borttaget. Endast övervakning av organisationerna ingår i myndighetens förordnande.

Denna nya attityd har vi adoptionsorganisationer märkt av när vi behöver myndigheternas stöd i vårt utlandsarbete. Nu senast genom de märkliga turerna runt avtalet med Vietnam, som sades upp av regeringen utan att någon information eller dialog förekommit med oss adoptionsorganisationer.

Man borde istället försökt utöva påtryckningar och bidra ekonomiskt/praktiskt till en positiv utveckling, så att övergivna vietnamesiska barn på ett tryggt och etiskt sätt kan få adoptivföräldrar.
Det är extra viktigt att vi finns med i utvecklingen i sådana länder som en positiv kraft och som ett föredöme. Att bara dra sig ur är en enkel lösning men också ett stort svek mot övergivna barn och blivande adoptivföräldrar.

Internationell adoption är en lösning för barn som inte kan få familj i sitt hemland. Barns rätt till familj finns inskriven i FN:s barnkonvention.
Svenska adoptionsorganisationer har varit föregångare i etiska frågor och arbetat aktivt för detta både inom Norden och i Europa. Vi verkar i många länder som är fattiga och har stora problem.

Det borde vara möjligt för ett rikt land som Sverige att genom samarbete mellan myndigheter och organisationer bidra till en förbättrad adoptionsverksamhet i världen, eftersom det ligger i svenskars intresse att bevara möjligheten till internationell adoption.
Nu måste den svenska regeringen och de svenska myndigheterna i övrigt bekänna färg. Vill man ha internationella adoptioner till Sverige, nu och i framtiden?

Carin Kumlin Fremling, ordförande Familjeföreningen för internationell adoptionThomas Lindqvist, ordförande Barnens VännerEva Jonasson-Melin, ordförande Barnen Framför AlltJan Göransson, ordförande Adoptionscentrum