En härlig tid har börjat!

Tack så hjärtligt för alla kommentarer på bloggen, vi läser de och skrattar och gråter om vartannat! Tyvärr så är det lite svårt att få tillgång till internet, men idag har vi kostat på oss att vara uppkoplade på hotellet. Jag passar på att blogga lite medan Prins Vince ligger och sover sitt förmiddagspass, och pappa Marcus vilar sig efter natten...

Vi mår jättebra alla 3!! Vince är en glad och sprallig kille, som är nyfiken på allt som han ser. Han skrattar så att han kiknar när vi pratar och busar med honom. Men om han inte får mat på sekunden så skriker han för full hals! Vince äter med 2 ½ timmars mellanrum...vi har nu börjat att blanda ut den Vietnamesiska mjölkersättningen med svensk majsvälling, så vi får hoppas på att han kan hålla sig mätt lite längre.
Han vet vad han vill den lille killen. Vi njuter av varandra. Vince lär känna oss med att dra oss i näsan och pilla oss i öronen.

Vince kan redan ta sig fram i en väldig fart. Han ålar sig fram på golvet, och övar på att sitta, om än lite vingligt. Han verkar inte sen i utvecklingen, och det känns så skönt!

Vince lider av skabb, som vi nu har behandlat 2 gånger, och det verkar ge med sig. Vi har även behandla oss själva för säkerthets skull.
Vi var hos doktorn i Ho Chi Minh igår för en rutinkoll. Läkaren sa att han såg BRIGHT ut!! Läkaren kollade i Vince öron och hals och klämde på hans mage. Allt var mycket bra! Förutom skabben. Vi mätte och vägde också.
Vikt: 6,6 kg
Längd. 65 cm
Alla kläder vi köpt är för stora, när vi kommer hem måste vi köpa lite kläder i storlek 68. Tyvärr finns det inga fina kläder för till barn här i Vietnam, inte heller några converse som vi hoppades på.

I går fick även Vince sitt första pass, som nu är på väg till Hanoi för att få ett utresetillstånd instämplat. Vi ska få tillbaka det nästa vecka.

På tisdag (23 december) har vi beställt en minibuss med förare som ska köra oss ner till kusten, Mui Ne. Det är en resa på ca 4 timmar. Där har vi bokat hotell för 1 vecka. Vi kommer att vara 4 svenska familjer på hotellet samtidigt, som alla har varsin adopterad pojke: Vince, Em, Ludvig och Tu (som antagligen ska kallas Ture). Det är Stockholmsfamiljer allihopa.

Vi gör korta små utflyker varje dag, det kan lätt bli lite för mycket för prinsen för alla, och då menar jag alla vietnameser vill titta på honom, klappa på honom, prata med honom (stolt mamma)
Idag ska vi försöka gå upp till poolen en lite sväng. Vince få ligga under ett parasoll medan vi får doppa oss.

Hoppas att ni har förståelse att vi inte kan blogga så mycket som vi tänkt från början! Blir dyrt om vi ska betala 100 kronor varje dag! Får passa på att lägga in flera inlägg idag. Vi tycker att det är jätteroligt att det är så många som läser och tänker på oss!
Vilka vänner vi har!! Tack för att ni finns!!

Kram från mamma, pappa och Vince!