"Barnet i Dikten"
av Harriet Löwenhjelm
Är det du, allra käraste barn som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist det vågar jag väl knappast tro, fast det var då min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Få jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära, jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt med ensa blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå.
2 kommentarer:
Grattis lille vän! Du är underbar!Den dikten är så fin!
Kram Lisa
Ett stort grattis till en underbar liten pojke. Kram
Skicka en kommentar