Idag firade vi beskedet om att vi snart få hämta hem vår prins med att köpa en BRITAX Vigor 3. Vi tackar Vince morfar för vagnen! TACK!!
tisdag 18 november 2008
Ett riktigt vrålåk!
Idag firade vi beskedet om att vi snart få hämta hem vår prins med att köpa en BRITAX Vigor 3. Vi tackar Vince morfar för vagnen! TACK!!
VIKTIG LÄSNING angående stoppet!
Idag orkade jag inte vänta längre utan jag ringde vår handläggare Kerstin på lunchen. Frågade om hon trodde våra papper snart var färdiga, så vi kunde få ett resebesked. Kerstin svarade lite dröjande; inte dagsläget, men det rullar på...
Jag frågade innan vi la på om hon tyckte vi skulle vara oroliga för att stoppet skulle beröra oss. Hon svarade ett bestämt nej! Vi skulle inte vara oroliga! Vi skulle inte oroa oss mer än vad man brukar göra. Skönt att höra! Ca 30 minuter efter detta samtal fick vi ett rundbrev på mailen, där detta stod:
OBS! Läs särskilt sista stycket!!
Rundbrev
Box 30073, 104 25 Stockholm, Sverige. Hornsbergsvägen 17. Tel: 08-587 499 00, Fax: 08-587 499 99, info@adoptionscentrum.se, http://www.adoptionscentrum.se/
Nr 7, 18 november 2008
Till er som väntar barn från Vietnam
Avtalet mellan Vietnam och Sverige
Som vi informerat om i tidigare rundbrev beslutade regeringen den 23 oktober i år att
inte förlänga det bilaterala adoptionsavtalet mellan Sverige och Vietnam. Avtalet
undertecknades för drygt fyra år sedan och gäller ömsesidigt samarbete vid adoptioner.
Att regeringen nu beslutat att inte förlänga avtalet grundar sig enligt dem på uppgifter
som framkommit om brister i adoptionsverksamheten i Vietnam.
Vid de möten som företrädare för Socialdepartementet och Myndigheten för Internationella
Adoptionsfrågor (MIA) har haft med de vietnamesiska myndigheterna kunde dessa inte
heller visa att de har möjlighet och beredskap för att åtgärda de problem som
uppmärksammats.
Många familjer har hört av sig till oss med anledning av att avtalet sägs upp i och med
att de oroar sig för sina barns bakgrund. Vi vill i det sammanhanget poängtera att det
inte någonstans framkommit kritik mot oss svenska organisationer. Det är svagheterna i
systemet i Vietnam som kritiserats och inte den adoptionsförmedling som vi bedriver i
landet.
En konsekvens av det uppsagda avtalet är att Adoptionscentrum och de övriga svenska
adoptionssammanslutningarna efter avtalstidens utgång inte längre kommer att kunna ha
adoptionssamarbete med Vietnam.
Som organisation beklagar vi detta beslut.
Adoptionscentrum har arbetat i Vietnam sedan början av 1990-talet och vi har god
kunskap om landet och de kontakter vi arbetat med. Vi känner oss trygga i den
verksamhet vi bedriver och därför är det tråkigt att inte Sverige vill fortsätta arbeta i
Vietnam. Vi känner att vår närvaro behövs i landet som en positiv kraft.
I samband med en resa som statssekreterare Karin Johansson på Socialdepartementet
gjorde till Vietnam diskuterades hur adoptionsverksamheten kan avslutas på bästa
tänkbara sätt så att inte barn och adoptionssökande föräldrar drabbas på ett olyckligt
sätt. Vid ett möte som MIA:s chef Meit Camving och Gunilla Bodin från
Socialdepartementet hade med DIA framkom att de svenska adoptionsorganisationerna
efter den 1 maj 2009, då avtalet löper ut får slutföra de adoptioner där det finns barn
utsedda till familj. DIA kommer att ta emot ansökningshandlingar fram tom 28 februari
Jag frågade innan vi la på om hon tyckte vi skulle vara oroliga för att stoppet skulle beröra oss. Hon svarade ett bestämt nej! Vi skulle inte vara oroliga! Vi skulle inte oroa oss mer än vad man brukar göra. Skönt att höra! Ca 30 minuter efter detta samtal fick vi ett rundbrev på mailen, där detta stod:
OBS! Läs särskilt sista stycket!!
Rundbrev
Box 30073, 104 25 Stockholm, Sverige. Hornsbergsvägen 17. Tel: 08-587 499 00, Fax: 08-587 499 99, info@adoptionscentrum.se, http://www.adoptionscentrum.se/
Nr 7, 18 november 2008
Till er som väntar barn från Vietnam
Avtalet mellan Vietnam och Sverige
Som vi informerat om i tidigare rundbrev beslutade regeringen den 23 oktober i år att
inte förlänga det bilaterala adoptionsavtalet mellan Sverige och Vietnam. Avtalet
undertecknades för drygt fyra år sedan och gäller ömsesidigt samarbete vid adoptioner.
Att regeringen nu beslutat att inte förlänga avtalet grundar sig enligt dem på uppgifter
som framkommit om brister i adoptionsverksamheten i Vietnam.
Vid de möten som företrädare för Socialdepartementet och Myndigheten för Internationella
Adoptionsfrågor (MIA) har haft med de vietnamesiska myndigheterna kunde dessa inte
heller visa att de har möjlighet och beredskap för att åtgärda de problem som
uppmärksammats.
Många familjer har hört av sig till oss med anledning av att avtalet sägs upp i och med
att de oroar sig för sina barns bakgrund. Vi vill i det sammanhanget poängtera att det
inte någonstans framkommit kritik mot oss svenska organisationer. Det är svagheterna i
systemet i Vietnam som kritiserats och inte den adoptionsförmedling som vi bedriver i
landet.
En konsekvens av det uppsagda avtalet är att Adoptionscentrum och de övriga svenska
adoptionssammanslutningarna efter avtalstidens utgång inte längre kommer att kunna ha
adoptionssamarbete med Vietnam.
Som organisation beklagar vi detta beslut.
Adoptionscentrum har arbetat i Vietnam sedan början av 1990-talet och vi har god
kunskap om landet och de kontakter vi arbetat med. Vi känner oss trygga i den
verksamhet vi bedriver och därför är det tråkigt att inte Sverige vill fortsätta arbeta i
Vietnam. Vi känner att vår närvaro behövs i landet som en positiv kraft.
I samband med en resa som statssekreterare Karin Johansson på Socialdepartementet
gjorde till Vietnam diskuterades hur adoptionsverksamheten kan avslutas på bästa
tänkbara sätt så att inte barn och adoptionssökande föräldrar drabbas på ett olyckligt
sätt. Vid ett möte som MIA:s chef Meit Camving och Gunilla Bodin från
Socialdepartementet hade med DIA framkom att de svenska adoptionsorganisationerna
efter den 1 maj 2009, då avtalet löper ut får slutföra de adoptioner där det finns barn
utsedda till familj. DIA kommer att ta emot ansökningshandlingar fram tom 28 februari
måndag 17 november 2008
Tillfrågad att vara med på "Debatt" med Janne Josefsson
Idag blev Marcus och jag tillfrågade att vara med på "Debatt"¨på SVT med Janne Josefsson om adoptionerna från Vietnam. Vi har tackat nej, pga av att vi inte är så insatta och inte orkar att engagera oss så mycket.
Men vi vill gärna tipsa om DEBATT på Torsdag kl 22.00 på 1:an. Så här stod det på deras hemsida (inget nytt):
Trots att Vietnam är ett av världens fattigaste länder har svenska myndigheter inte sträckt ut en hand för att hjälpa, skriver artikelförfattarna.
Fyra adoptionsorganisationer: Sverige sviker vietnamesiska barn
Publicerad 17 november 2008 - 01:00
Det finns många miljoner övergivna barn i världen som saknar familj, men det är enbart ett antal tusen barn per år som blir föremål för internationell adoption. Arbetet med att säkerställa dessa barns juridiska status och att säkerställa att allt går rätt till vid internationella adoptioner är av yttersta vikt.
För några dagar sedan fattade Sveriges regering beslutet att säga upp det bilaterala avtalet med Vietnam om adoptioner. Beslutet motiveras bl a med att landet inte har en väl fungerande administration kring den internationella adoptionsverksamheten.
Svenska myndigheter tecknade år 2004 avtal med vietnamesiska myndigheter om internationella adoptioner. Enligt detta avtal har centralmyndigheten i båda länderna åtagit sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillämpa avtalet.
En arbetsgrupp skulle upprättas med företrädare för myndigheterna och andra behöriga offentliga organ i respektive land. Dessa skulle enligt avtalet ansvara för att pröva och överlägga om lösningar av problem som uppkommer.
I Sverige vilar det ansvaret på MIA, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, som är de svenska organisationernas tillsynsmyndighet.
MIA har under hela tiden fått löpande fullständig information om utvecklingen på adoptionsområdet i Vietnam via adoptionsorganisationerna. Flera träffar har genomförts där organisationerna berättat om problem och tillvägagångssätt i Vietnam.
Svenska myndigheter har varit fullt informerade, ändå har man inte vidtagit andra åtgärder än att vid tre tillfällen besöka Vietnam för uppföljning av avtalet.
Trots att Vietnam är ett av världens fattigaste länder har svenska myndigheter inte sträckt ut en hand för att hjälpa dem skapa förutsättningar för ett förbättrat adoptionsarbete.
Sett med vietnamesiska ögon har den svenska myndigheten endast ställt krav men inte erbjudit något i gengäld.
De svenska adoptionsorganisationerna har medverkat så långt det varit möjligt till en förbättrad adoptionsverksamhet. Men det finns ett generellt förbud för adoptionsorganisationer att bedriva bistånd parallellt med adoptionsarbete i utlandet, vilket i verkligheten hindrar organisationerna att kunna bidra till en förbättrad verksamhet.
Sverige präglas av förbud och regler, som inte uppskattas i de länder varifrån vi kan adoptera barn. Sverige vill inte bidra med någonting - bara ställa krav.
Vi undrar nu, är det en rimlig utveckling? Vad vill Sverige säga med denna attityd? Är det möjligen så att man vill stänga möjligheten för svenskar att adoptera från andra länder?
Fram till lagförändringar år 2005 hade den tidigare tillsynsmyndigheten (NIA) som första uppgift att underlätta adoption till svenska familjer, idag är detta borttaget. Endast övervakning av organisationerna ingår i myndighetens förordnande.
Denna nya attityd har vi adoptionsorganisationer märkt av när vi behöver myndigheternas stöd i vårt utlandsarbete. Nu senast genom de märkliga turerna runt avtalet med Vietnam, som sades upp av regeringen utan att någon information eller dialog förekommit med oss adoptionsorganisationer.
Man borde istället försökt utöva påtryckningar och bidra ekonomiskt/praktiskt till en positiv utveckling, så att övergivna vietnamesiska barn på ett tryggt och etiskt sätt kan få adoptivföräldrar.
Det är extra viktigt att vi finns med i utvecklingen i sådana länder som en positiv kraft och som ett föredöme. Att bara dra sig ur är en enkel lösning men också ett stort svek mot övergivna barn och blivande adoptivföräldrar.
Internationell adoption är en lösning för barn som inte kan få familj i sitt hemland. Barns rätt till familj finns inskriven i FN:s barnkonvention.
Svenska adoptionsorganisationer har varit föregångare i etiska frågor och arbetat aktivt för detta både inom Norden och i Europa. Vi verkar i många länder som är fattiga och har stora problem.
Det borde vara möjligt för ett rikt land som Sverige att genom samarbete mellan myndigheter och organisationer bidra till en förbättrad adoptionsverksamhet i världen, eftersom det ligger i svenskars intresse att bevara möjligheten till internationell adoption.
Nu måste den svenska regeringen och de svenska myndigheterna i övrigt bekänna färg. Vill man ha internationella adoptioner till Sverige, nu och i framtiden?
Carin Kumlin Fremling, ordförande Familjeföreningen för internationell adoptionThomas Lindqvist, ordförande Barnens VännerEva Jonasson-Melin, ordförande Barnen Framför AlltJan Göransson, ordförande Adoptionscentrum
Men vi vill gärna tipsa om DEBATT på Torsdag kl 22.00 på 1:an. Så här stod det på deras hemsida (inget nytt):
Trots att Vietnam är ett av världens fattigaste länder har svenska myndigheter inte sträckt ut en hand för att hjälpa, skriver artikelförfattarna.
Fyra adoptionsorganisationer: Sverige sviker vietnamesiska barn
Publicerad 17 november 2008 - 01:00
Det finns många miljoner övergivna barn i världen som saknar familj, men det är enbart ett antal tusen barn per år som blir föremål för internationell adoption. Arbetet med att säkerställa dessa barns juridiska status och att säkerställa att allt går rätt till vid internationella adoptioner är av yttersta vikt.
För några dagar sedan fattade Sveriges regering beslutet att säga upp det bilaterala avtalet med Vietnam om adoptioner. Beslutet motiveras bl a med att landet inte har en väl fungerande administration kring den internationella adoptionsverksamheten.
Svenska myndigheter tecknade år 2004 avtal med vietnamesiska myndigheter om internationella adoptioner. Enligt detta avtal har centralmyndigheten i båda länderna åtagit sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillämpa avtalet.
En arbetsgrupp skulle upprättas med företrädare för myndigheterna och andra behöriga offentliga organ i respektive land. Dessa skulle enligt avtalet ansvara för att pröva och överlägga om lösningar av problem som uppkommer.
I Sverige vilar det ansvaret på MIA, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, som är de svenska organisationernas tillsynsmyndighet.
MIA har under hela tiden fått löpande fullständig information om utvecklingen på adoptionsområdet i Vietnam via adoptionsorganisationerna. Flera träffar har genomförts där organisationerna berättat om problem och tillvägagångssätt i Vietnam.
Svenska myndigheter har varit fullt informerade, ändå har man inte vidtagit andra åtgärder än att vid tre tillfällen besöka Vietnam för uppföljning av avtalet.
Trots att Vietnam är ett av världens fattigaste länder har svenska myndigheter inte sträckt ut en hand för att hjälpa dem skapa förutsättningar för ett förbättrat adoptionsarbete.
Sett med vietnamesiska ögon har den svenska myndigheten endast ställt krav men inte erbjudit något i gengäld.
De svenska adoptionsorganisationerna har medverkat så långt det varit möjligt till en förbättrad adoptionsverksamhet. Men det finns ett generellt förbud för adoptionsorganisationer att bedriva bistånd parallellt med adoptionsarbete i utlandet, vilket i verkligheten hindrar organisationerna att kunna bidra till en förbättrad verksamhet.
Sverige präglas av förbud och regler, som inte uppskattas i de länder varifrån vi kan adoptera barn. Sverige vill inte bidra med någonting - bara ställa krav.
Vi undrar nu, är det en rimlig utveckling? Vad vill Sverige säga med denna attityd? Är det möjligen så att man vill stänga möjligheten för svenskar att adoptera från andra länder?
Fram till lagförändringar år 2005 hade den tidigare tillsynsmyndigheten (NIA) som första uppgift att underlätta adoption till svenska familjer, idag är detta borttaget. Endast övervakning av organisationerna ingår i myndighetens förordnande.
Denna nya attityd har vi adoptionsorganisationer märkt av när vi behöver myndigheternas stöd i vårt utlandsarbete. Nu senast genom de märkliga turerna runt avtalet med Vietnam, som sades upp av regeringen utan att någon information eller dialog förekommit med oss adoptionsorganisationer.
Man borde istället försökt utöva påtryckningar och bidra ekonomiskt/praktiskt till en positiv utveckling, så att övergivna vietnamesiska barn på ett tryggt och etiskt sätt kan få adoptivföräldrar.
Det är extra viktigt att vi finns med i utvecklingen i sådana länder som en positiv kraft och som ett föredöme. Att bara dra sig ur är en enkel lösning men också ett stort svek mot övergivna barn och blivande adoptivföräldrar.
Internationell adoption är en lösning för barn som inte kan få familj i sitt hemland. Barns rätt till familj finns inskriven i FN:s barnkonvention.
Svenska adoptionsorganisationer har varit föregångare i etiska frågor och arbetat aktivt för detta både inom Norden och i Europa. Vi verkar i många länder som är fattiga och har stora problem.
Det borde vara möjligt för ett rikt land som Sverige att genom samarbete mellan myndigheter och organisationer bidra till en förbättrad adoptionsverksamhet i världen, eftersom det ligger i svenskars intresse att bevara möjligheten till internationell adoption.
Nu måste den svenska regeringen och de svenska myndigheterna i övrigt bekänna färg. Vill man ha internationella adoptioner till Sverige, nu och i framtiden?
Carin Kumlin Fremling, ordförande Familjeföreningen för internationell adoptionThomas Lindqvist, ordförande Barnens VännerEva Jonasson-Melin, ordförande Barnen Framför AlltJan Göransson, ordförande Adoptionscentrum
ÖREBRO 14-16 NOVEMBER 2008
Vi är och besöker våra underbara vänner Lotta, Per, Kerstin 7 år och Anton 1 år i Örebro. Här leker Marcus med goa Anton.
Vi beöker "Hallongården" som Ernst fixade till i "Sommartorpet" Ett härligt ställe för oss som är inredningstokiga!
Känner ni igen det från TV?
Vi har det trevligt på Hallongården!
Efter besöket på Hallongården så åker vi för att äta lite lunch på Statsträdgården. Ett fantastiskt ställe!
Coolingen Anton väntar på lunch.
Herr & Fru Andreasson väntar på att få hugga i sin macka!
Per ta "brandmanna greppet" på Marcus, vad det nu skulle vara bra för...? Killarna vill nog bara visa sin styrka.
Middag hemma hos Lotta & Per, en jättegod grekisk gryta med kyckling, fetaost och ris. Till efterrätt får vi hemgjord mintchoklad glass. MUMS! OBS! Tallrikarna är Matteus (jag samlar dem till Lotta)
TJEJTRION!
TACK!!! TACK!!! Tack för de fina Kavat skorna i storlek 21 som vi fick till Vince och julklappen som väntar på honom!Ni är fantastiska, vi älskar er!
fredag 14 november 2008
T(r)ipp T(r)app T(r)ipp T(r)app...
TACK kära grannar för Tripp Trapp stolen som vi fick av er!! Ni är så snälla på alla sätt, ni betyder så mycket för oss! Tack Sören, Melanie, Linnéa och Elvina för att ni finns!!Hoppas att det är OK om vi målar den svart?
Något fantastiskt har hänt idag!! Malin och Micke i Stockholm som har sin son Ludvig på vårt barnhem, och som vi ligger i fas med, har fått resebesked idag!!!! De ska vara nere om 2 veckor!! Tänk om våra papper också är klara!! Kommer inte lämna mobilen än sekund!
Så här skrev hon:
Tjoho!!!
vi åker!!
om två veckor ska vi vara där
Malin
Trevlig helg till alla mina bloggläsare!
torsdag 13 november 2008
Artikel från AC
Vi har barn från Vietnam – behöver vi oroa oss?
2008-11-12
Många familjer hör av sig till oss efter den senaste tidens skriverier om Vietnam och oroar sig för sina barns bakgrund.
Det är viktigt i sammanhanget att klargöra att det inte någonstans framkommit kritik mot oss svenska organisationer, det är svagheterna i systemet i Vietnam som kritiserats. Tvärtom har vi lyfts fram som goda föredömen.
Adoptionscentrum har jobbat i Vietnam sedan början av 1990 talet och vi har god kunskap om landet och de kontakter vi arbetat med. I ett land som Vietnam har dock ingen insyn hela vägen, i varje steg. Det samma gäller i många av de länder vi arbetar och är inget unikt för Vietnam. När det gäller de adoptioner som vi förmedlat från Vietnam känner vi oss trygga. Vi har en öppen ekonomisk redovisning och följer de lagar och etiska konventioner som finns vilket innebär att vi aldrig betalar vederlag eller mutor. Man behöver alltså inte som adoptivfamilj med barn från Vietnam oroa sig för barnens bakgrund.
Därför är det tråkigt att inte Sverige vill fortsätta arbeta i Vietnam, där vi så väl behövs som en positiv kraft.
2008-11-12
Många familjer hör av sig till oss efter den senaste tidens skriverier om Vietnam och oroar sig för sina barns bakgrund.
Det är viktigt i sammanhanget att klargöra att det inte någonstans framkommit kritik mot oss svenska organisationer, det är svagheterna i systemet i Vietnam som kritiserats. Tvärtom har vi lyfts fram som goda föredömen.
Adoptionscentrum har jobbat i Vietnam sedan början av 1990 talet och vi har god kunskap om landet och de kontakter vi arbetat med. I ett land som Vietnam har dock ingen insyn hela vägen, i varje steg. Det samma gäller i många av de länder vi arbetar och är inget unikt för Vietnam. När det gäller de adoptioner som vi förmedlat från Vietnam känner vi oss trygga. Vi har en öppen ekonomisk redovisning och följer de lagar och etiska konventioner som finns vilket innebär att vi aldrig betalar vederlag eller mutor. Man behöver alltså inte som adoptivfamilj med barn från Vietnam oroa sig för barnens bakgrund.
Därför är det tråkigt att inte Sverige vill fortsätta arbeta i Vietnam, där vi så väl behövs som en positiv kraft.
Vince gardin eller Vince´s gardin?
Några har undrat varför jag inte bloggat på ett tag, men det har inte hänt så mycket det senaste. Detta är ju bloggen om Vince, och som många av er som läser vet så är det perioder i processen som det händer INGENTING. Så är det för oss just nu, det händer INGENTING...
Vi har idag väntat 12 veckor på vårt RB (resebesked). I praktiken så kan AC ringa vilken dag som helst om ett RB. Men vi vågar inte hoppas på att det ska bli så här snart.
Både Marcus och känner på oss att det blir i januari. Min pappa och hans fru ska åka till Thailand 8 januari-11 februari, tänk om vi skulle vara iväg samtidigt. I så fall kommer jag tvinga dem att sätta sig på det 1 ½ timmers långa flygresan som det tar emellan Bangkok och Saigon! Det hade varit häftigt att träffa dem där!!
Fick i dagarna besked om att en familj fått RB nu, så det rullar allt på.
Vi har även fått kontakt med ett par i Stockholm som har sin son på samma barnhem som Vince. Fick mail från henne i veckan, hon berätta då att de har varit på "Hämta barn kurs" och där träffat en annan kvinna som även hon har sin son på vårat barnhem!! Hon fick också BB (barnbesked) i augusti. Så vi är nu 3 stycken familjer som väntar RB från samma organisation och till samma barnhem. Hade varit fantastiskt om vi fick åka alla 3 tillsammans!
Nu till rubriken på detta inlägg...
Jag och mina vänner har funderat fram och tillbaka, hur skriver man Vince gardin, Vince boll, Vince rum?? Ska man skriva VINCE ellere VINCE´S??? Blir ju konstigt när ett namn stavas med CE på slutet men uttalas som ett S. Någon som har en åsikt?
Får väl maila Sture Ahlén annars...
Så här blev iallafall Vince/Vince´s gardin/rullgardin. Det är Karin Mannerståls design "TINY". Vi blev jättenöjda med resultatet, hoppas även Vince blir det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)